När kampen blir lite tråkig

Jag minns en metafor vi brukade använda i miljörörelsen på 1990-talet: Den kokande grodan. Om man hade en groda i en kastrull med rumsvarmt vatten och sedan höjde temperaturen mycket långsamt, grad för grad, skulle vattnet koka utan att grodan ens försökte ta sig ut ur kastrullen. På samma sätt som grodan vänjer sig vid allt högre temperaturer, sade vi, vänjer vi oss vid miljögifter som till slut kan döda oss. Victor Klemperer liknade på 1930-talet ord vid låga arsenikdoser. Man sväljer dem, och i början märks det inte ens. Men efter ett tag, när de ansamlats, verkar giftet ändå.

Read More

Artikel i HD: Om en västerländsk besatthet och ljuset som bländar

Från Willem Janszoon Blaeus "Le theatre dv monde", Amsterdam 1644

Från Willem Janszoon Blaeus "Le theatre dv monde", Amsterdam 1644

Vi blir aldrig färdiga med Joseph Conrad och "Mörkrets hjärta". Romanen från 1902 skildrar en resa uppför Kongofloden och genom ett fantasmatiskt landskap som har mindre med Afrika att göra än med europeiska fantasier om Afrika. Eller, fantasier om vilken mörkrets plats det än må vara, en pågående hemsökelse som inte lämnar oss ifred. Så låt mig omformulera: Västvärlden blir aldrig färdig med Conrad. Vi måste ta det för vad det är. "Mörkrets hjärta" är en västerländsk besatthet och en västerländsk hemsökelse. Fortsätt läsa här.

Jag skulle vilja prata om det här

Jag skulle vilja prata om det här. Jag skulle vilja prata om det allvarligt. Jag skulle vilja prata om det utan förkastanden, utan fördömanden. Jag skulle vilja prata om det med respekt inför det faktum att vi alla har olika erfarenheter, att vi alla bär våra märken på olika sätt, och att dessa märken bränner olika djupa sår i vår hud. Och att vi lever i en tid som gör ont.

Read More

Du bryr dig ju ändå bara om ditt jävla fönster

Det var dig det handlade om hela tiden. Jag skrev min avhandling i idéhistoria om en brittisk antropolog, James George Frazer. Han var en av de sista stora länstolsantropologerna, en herre som aldrig reste själv men som byggde stora antropologiska system av andras berättelser: rapporter från missionärer, militärer, handelsmän, erövrare. Han beskrevs som försynt. Blygsam. Mild. Under avhandlingsarbetet kom jag honom allt närmare, en alltigenom sympatisk herre. Jag blev med tiden besatt av att bevisa att han var ond.

Read More

Die Mauer 1982, 1990, 2015

Det var högstadium och skolkande i en källartrappa nedanför hemkunskapssalen, en pojke som hette Ola som spelade gitarr, vi sjöng sånger som redan då var retro men som blev del av min politiska skolning. Björn Afzelius Kungens man. Hoola Bandoolas Keops pyramid. Ebba Gröns Die Mauer. Allra mest Ebba Gröns Die Mauer. Texten kan jag fortfarande utantill. När vi satt i den där trappan till ett av skolans källarutrymmen hade Berlinmuren fallit redan året innan. Jag hade aldrig varit i öst. Min uppfattning om vad muren inneburit för människors liv var vag. Men sångens kraft, inser jag idag, kom också av hur den politiska kritiken tog formen av en tragisk berättelse om romantisk kärlek. Muren skar som ett splittrande sår genom staden...

Read More