Det är inte skrivkramp. Det är någonting annat. Som punkter av stumhet som bryter sig in i skrivandet, i den här boken jag försöker hitta en form för, den här boken jag inte hittar en form för, den här boken jag måste hitta en form för. Fredric Jameson säger i en ofta citerad formulering att historia är det som gör ont. History is what hurts. Men hur förhåller sig i så fall historieskrivande till smärta?

Vilket är det magiska tal vid vilken döden upphör att vara tolererbar? Jag ställde frågan i en kort notis i Helsingborgs Dagblad i oktober 2013. En flyktingbåt hade förlist utanför den italienska ön Lampedusa. Närmare 400 människor hade dött. 155 personer hade räddats i land.

På eftermiddagen den 15 februari 1894 sprängde en man sig själv i luften i Greenwich Park i London. Av allt att döma handlade det om ett misslyckat attentat, inte helt olikt det som skedde i Stockholms i december 2010. Den enda som strök med var attentatsmannen själv. I London 1894 var målet dock ingen shoppinggata. Istället tycks bomben ha varit ämnad för Greenwichobservatoriet och dess nollmeridian, den globala tidens centrum.

Jag minns en metafor vi brukade använda i miljörörelsen på 1990-talet: Den kokande grodan. Om man hade en groda i en kastrull med rumsvarmt vatten och sedan höjde temperaturen mycket långsamt, grad för grad, skulle vattnet koka utan att grodan ens försökte ta sig ut ur kastrullen. På samma sätt som grodan vänjer sig vid allt högre temperaturer, sade vi, vänjer vi oss vid miljögifter som till slut kan döda oss. Victor Klemperer liknade på 1930-talet ord vid låga arsenikdoser. Man sväljer dem, och i början märks det inte ens. Men efter ett tag, när de ansamlats, verkar giftet ändå.

Vi blir aldrig färdiga Conrad. Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta från 1902 skildrar en resa uppför Kongofloden och genom ett fantasmatiskt landskap som har mindre med Afrika att göra än med europeiska fantasier om Afrika. Eller, fantasier om vilken mörkrets plats det vara må, en pågående hemsökelse som inte lämnar oss ifred. Så låt mig omformulera: Västvärlden blir aldrig färdig med Conrad. Vi måste ta det för vad det är. Mörkrets hjärta är en västerländsk besatthet och en västerländsk hemsökelse.