Om rätten att vara en familj

Från Sveriges Radio, 16 mars 2026

 När jag började kalla honom för min son, och det ännu var osäkert om han skulle få stanna, hände det att folk frågade varför jag inte adopterade honom. Upprepade gånger tvingades jag förklara att den möjligheten var det allra första jag kollat upp. Och att jag mycket snabbt insett att inte ens om han ännu i lagens mening hade varit barn, hade adoption lett till ett uppehållstillstånd.

Det handlade inte om att det fanns en familj som var hans, som levde i exil i ett annat land utan möjlighet att ta sig hit och som han inte hade möjlighet att resa till. Det handlade inte heller om att det är ytterst svårt att få en adoption av en person som inte vuxit upp med en godkänd i Sverige. Vad det handlade om var att även om svenska myndigheter hade godkänt det familjeband som vuxit fram mellan oss, hade det inte gjort någon som helst skillnad. Han hade ändå utvisats. Först därefter hade han kunnat ansöka om att få komma tillbaka på grund av familjeanknytning, men detta hade nekats eftersom han vid det laget var myndig.

Men om han skulle träffa någon, om han hade gift sig med en svensk medborgare då? Jag lovar, vid det laget var jag så desperat att jag, även om min tonåring var singel, gladeligen hade gift bort honom i ett av mig arrangerat äktenskap. Men även då hade han utvisats och tvingats söka på nytt på familjeanknytning. Och även då hade han nekats eftersom Migrationsverket inte accepterar identitetshandlingar från hans ursprungsland. Dessutom, hur sannolikt är det att partnern till en så ung människa uppfyller de hårda försörjningskrav som numer gäller för den som vill återförenas med familj i Sverige? Inte ens om han hade haft barn tillsammans med en svensk medborgare, och barnen därför var svenska medborgare, hade det hjälpt honom.

När Danmark för flera år sedan införde åldersgränser och hårda ekonomiska krav för den som ville gifta sig och leva i Danmark med en icke-europé, hördes kritiska röster i Sverige som sa att inte kan man väl lagstifta om kärlek. När liknande villkor infördes i Sverige var det näst intill tyst om konsekvenserna för enskilda människor och deras familjer.

Vad som blev tydligt när jag, och också han, fick de här frekventa och alltid välmenande frågorna om adoption, var hur många som fortfarande lever i föreställningen att svenska medborgare – oavsett migrationspolitiken i stort – har frihet att välja sin familj. Att åtminstone svenskars familjeband respekteras. Att jag skulle kunna adoptera min son, få ett juridiskt erkännande, och sedan skulle allt vara bra.

Många förfasas över utvisningsbeslutet mot de adopterade syskonen i Uppsala. Men det är viktigt att förstå att det inte var Tidö som skapade den här situationen. Vad Tidö däremot har gjort, är att genom ytterligare modifieringar i lagstiftningen och regleringsbrev till Migrationsverket accelerera den utvisningspolitik som redan innan Tidö blivit regel i Sverige. Denna del av TIdöpolitiken har S dessutom aktivt ställt sig bakom.

I denna politik ligger ett totalt ringaktande av människors familjeband, något som rimmar särskilt illa med kristdemokraternas anspråk på att värna familjen. När människor som tror sig ha statens skydd nekas att få leva i Sverige med sina familjer, visas också ett ringaktande av det svenska medborgarskapet och dess värde. Detta rimmar extremt illa med regeringens ständiga upprepande av att det svenska medborgarskapet måste uppvärderas. Framför allt blir det, när migrationspolitiken möter familjepolitiken, tydligt hur en i grunden rasistisk politik i förlängningen hotar allas våra rättigheter. Landet där du förmodas vara fri att älska vem du vill, villkorar din rätt att bilda familj utifrån medborgarskapet på den du älskar.

Det är val i september. Som det ser ut idag finns det tre partier i riksdagen som har levererat något slags motstånd – i olika grad, men likväl – till den institutionaliserade rasism som krossar svenska familjer. Det är C, MP och V. I andra politiska frågor representerar de ett brett spektrum av åsikter, från höger till vänster. Det går inte att avfärda dem alla med att de är antingen för vänster eller för höger i övriga politiska frågor. Jag hoppas innerligt du lägger din röst på någon av dessa tre.

Renee Good och fascismen

Den mest uppfriskande tråden på sociala medier jag förra året följde var Karen-upproret. På US-amerikanskt slang är en ”Karen” den där självrättfärdiga och förmätna vita kvinnan från medel- eller överklassen som skamlöst använder sina ras- och klassprivilegier för att böja världen efter egen vilja och behag. Regelmässigt terroriserar hon servicepersonal, hon begär alltid att få tala med ”ledningen”, och hur privilegierad hon än är känner hon sig alltid förfördelad. Ingen anständig människa vill vara en ”Karen”. Men så kom Stephanie. Hon presenterade sig själv som ”en äldre vit cis-kvinna som fått veta att bästa sättet för mig att hjälpa till just nu är att varje gång jag ser ICE få ett fullskaligt Karen-sammanbrott”. Till detta lade Stephanie: ”Jag kan inte minnas när jag senast upplevde en sådan stark känsla av mening.”

Läs mer

... ring-a-ling-a-ding-dong-ding …

Det var hos journalisten och författaren Thord Eriksson jag först såg den, ackompanjerad av en bister kommentar: ”Förmodligen årets sjukaste julhälsning”. Jag håller med honom. Det var en reel från EU-myndigheten Frontex, till tonerna av den uttjatade julsången Sleigh ride.

… our cheeks are nice and rosy, ring-a-ling-a-ding-dong-ding …

Läs mer

Maktens fingerknäppning

Vad är ett svenskt medborgarskap värt? Enligt regeringen är det mycket värt. Så mycket att det inte ska kunna tillfalla vem som helst, du måste först visa att du förtjänat det. Det ska därför ta längre tid och vara svårare att förvärva medborgarskap i Sverige. ”Kravlöshetens tid för det svenska medborgarskapet är förbi”, säger migrationsministern. Du ska tjäna tillräckligt mycket, kunna prestera tillräckligt bra på samhälls- och kulturkunskapsprov, du ska ha rätt ”vandel”. Allt för att det, enligt Forssell, ”ska betyda mer att bli svensk medborgare”. 

Läs mer

Att prata om hot och hat

Om någon nu undrar: den riksdagsledamot som blev så ”chockad” och ”rädd för sitt liv” på grund av närvaron av en småbarnsmamma i keffiyeh att han var tvungen att hänga ut henne på sina sociala medier, är samma riskdagsledmot som förra året glatt poserade med armen om grundaren till projektet ”Förtalsombudsmannen”. På kritik om att han vänslas så intimt med aggressiva radikalnationalister svarade han då: ”Om du har problem med det kan du vänligen GFY”. Det är lite svårt att få ihop blandningen av aggressiv alfahane (har du problem med mig så go fuck yourself) och snöflinga (en småbarnsmamma i keffiyeh, guuuud så läskigt!).

Läs mer