Brev från Sverige (i en båge från Chile till Palestina)

Querida, jag tänkte på dig härom kvällen. Det är jul, men i Betlehem har firandet i år ställts in. Staden är stängd. I en av kyrkorna har man släpat in rasmassor som material till årets julkrubba. Mitt i vad som ser ut som spillror av sönderbombade hus ligger Jesusbarnet insvept i en palestinsk keffiyeh. Prästen säger: ”Vi kan inte fira medan det pågår ett folkmord i Gaza, på oss.” Någonting i staten Israels kampanj för att göra Gaza olevbart för palestinierna skakar om mig. Eller snarare, den svenska hållningen skakar om mig. Jag trodde inte jag hade särskilt mycket illusioner om Sverige, och ändå hade jag inte riktigt kunnat föreställa mig detta: Inför världens ögon pågår ett folkmord, och Sverige har bara likt en drucken papegoja upprepat förövarens rätt till ”självförsvar”. Men jag tänkte på dig härom kvällen.

Read more

I Arbetet kultur: Om fascistiska hot, Tidöregimen och rättssstaten

Ett antal författare, journalister, aktivister och fackligt aktiva har på senare tid fått sina barn anonymt orosanmälda till socialtjänsten. Dessa anmälningar har följt på att föräldrarna hängts ut på högerextrema sajter, och till socialtjänsten har anmälaren hävdat att hen just på grund av uthängningen känner ”oro för barnets säkerhet”. Ett intrikat sätt att framföra ett hot, men utan att i straffrättslig mening hota.

Vad det handlar om är att försöka tysta obehagliga röster, att krypa under skinnet på personer som engagerar sig mot fascismens tilltagande normalisering. Det är ett demokratiproblem, men som inte kan isoleras till enskilda hot.

För de äger rum och finner näring i ett större politiskt sammanhang. I detta har skiljelinjen helt suddats ut mellan de partier som formellt ingår i regeringen, och det SD som inte gör det men som likväl på presskonferens efter presskonferens står bakom regeringsmärkta podier. Fortsätt läsa här.

Det halvsagda och det utsagda: om statsministern på Pustervik

 ”[Dessa möten] brukar alltid bli intensiva, men också både trevliga och seriösa. Ofta ett och annat skratt, ibland viss politisk hetta – men sällan intolerant eller föraktfullt. Tyvärr har det varit annorlunda de senaste gångerna.”

Så skriver statsminister Ulf Kristersson på Instagram efter den ”öppna afterwork” han och Elisabeth Svantesson höll på Pustervik i Göteborg 21 november. Utanför Pusterviksbaren hade det med anledning av evenemanget kallats till en demonstration till stöd för Palestina. Inne i lokalen blev kritiken mot regeringens linje i relation till kriget i Gaza så högljudd att Kristersson och Svantessons avbröt efter bara någon halvtimme. Mötet, skriver Kristersson efteråt i Instagraminlägget, förstördes av ”en gormande och gapande grupp människor, som vägrade respektera alla de andra som hade kommit dit för att ställa sina frågor.”

Read more

Våldets historia

En ofta förekommande föreställning om kolonialt våld är att det kommer oprovocerat. Att kolonialmakten slår ner i den pastorala idyllen likt en blixt från klar himmel. Att våldet saknar historia. En sådan bild tjänar flera ideologiska funktioner. En är att avpolitisera den som utsätts för våldet.

Read more

#ViAngerInte – Artikel 14

Artikel 14 har gjort ett vackert nummer om engagemang efter ett år av Tidöstyret. Mitt bidrag till numret ligger uppe på näten, om medborgarskap, angiverilag och vikten av att hålla liv i ett engagemang:

Vi bör ge akt på orden. Den tyskjudiske filo­logen Victor Klemperer, som när han berövades tillgång till arkiv och bibliotek istället gjorde nazisternas språk till sitt studieobjekt, talade om hur vissa ord var som mycket små arsenikdoser: ”de sväljs helt obemärkt, de tycks inte ha någon verkan, men efter ett tag verkar giftet ändå”. Under de senaste månaderna har jag varit djupt engagerad mot angiverilagen. Inte för att det är den enda fråga som är viktig att mobilisera kring, men för att just frågan om angiverilagen som få andra kan tydliggöra vad som står på spel i migrations­politiken. Med det menar jag att frågan är större än att den handlar om hur öppna eller stängda gränserna ska vara för människor som söker ett levbart liv i Sverige. Vad som ställs på sin spets är själva relationen mellan stat och medborgare. Fortsätt läsa här.