”Vi tycker att det är tråkigt att han utnyttjar sin medverkan på det här sättet”, säger Ebba Adielsson, exekutiv producent på SVT. I sitt öppningsnummer till Eurovision har Eric Saade stått på scen med den keffiyeh han fått av sin far virad runt handleden.
Många artister har hoppat av Eurovisionspektaklet i protest mot att Israel tillåts delta i tävlingen. Eric Saade ställer sig istället på scenen med en tydlig manifestation av sitt palestinska ursprung. Enligt både Adielsson och EBU har Saade därmed brutit mot Eurovisions regler om att vara opolitisk. Hans framträdande har, till skillnad från andra artisters, inte laddats upp på Eurovisions officiella konton på TikTok och Instagram.
Så illustrerar både SVT och EBU vad det hela i sista instans tycks handla om. Keffiyehn är ursprungligen ett folkplagg, traditionellt buret som huvudbonad av palestinska män på landsbygden. Från senare hälften av 1900-talet har en specifik variant av keffiyehn kommit att förknippas med palestinsk kamp för självbestämmande och kan bäras på en mängd olika sätt och oavsett kön. I grunden är den folklig, och bär liksom andra folkliga kulturyttringar olika historiska lager. Eric Saade har helt rätt när han, i ett sms till SVT, jämför definierandet av keffiyehn som en politisk symbol med om vi skulle kalla dalahästen samma sak. I en situation av ockupation, apartheid och blockad skulle en dalahäst mycket väl kunna få samma laddning som en palestinsk keffiyeh har idag. EBUs kritik mot Saade handlar om att han insisterar på att synas inte bara som svensk popartist, utan också som palestinier.
George Totari i bandet Kofia sa om sången Leve Palestina att han skrev den för att visa att folket som inte får finnas finns. Det politiska budskap som också keffiyehn framför allt förmedlar är just detta: vi finns. Sönderbombandet av Gaza är inte en isolerad händelse på en isolerad plats. Majoriteten av Gazas befolkning är barn och barnbarn till palestinska flyktingar som fördrivits från sina tidigare hem. Det våld människorna i Gaza utsätts för idag har därför en historia som går tillbaka mycket långt före Hamas attack mot Israel den 7e oktober.
Att som icke-palestinier bära keffiyehn, något jag själv gjort sedan i vintras, handlar därför överhuvudtaget inte om attacken den 7e oktober. Det handlar om att solidarisera sig med ett fördrivet folks rätt att finnas.
Amazoner Arawak, urfolkskonstnär i norra brasilianska Amazonas, sa en gång till mig att han arbetade i ett sammanhang där hans blotta existens var politisk. Han kunde måla en fågel, ett träd eller ett landskap, men genom att han gjorde det som urfolkskonstnär blev konsten likväl politisk. På samma sätt blir Saade politisk i den stund han visar sig också som palestinier. Han formulerar det allra bäst själv:
Jag ville bara vara inkluderande och bära något som är äkta för mig – men EBU verkar tycka att min etnicitet är kontroversiell. Det säger ingenting om mig, men allting om dem.
