Vad ska jag skriva? Världen överväldigar mig. Jag tänkte jag skulle skriva dagbok härifrån, försöka förklara för mig själv, för andra, något litet om vad det är som händer, om vad jag tror händer, om rädslan och om hoppet. Men händelserna överväldigar mig. I natt bråkade katterna utanför vårt fönster. Något slags konfrontation, och sedan, bara en ensam katt kvar som skrek. Skriken kom stötvis, under vad som kändes som en evighet. Jag vet inte varför den skrek, om det var ett skrik av varning till andra katter eller om den skrek av förtvivlan eller smärta. Men skriket var så likt ett mänskligt spädbarns att jag var tvungen att gå till fönstret och försäkra mig om att det verkligen var en katts.
Läs merDagbok från Brasilien IV: Republiken Gilead och Republiken Bolsonaro
I Margaret Atwoods The Handmaids Tale är det kontantlösa samhället det som möjliggör kvinnornas totala underkastelse. När möjligheten att betala är knuten till det personliga kortet – och bara till det – kan regimen på en och samma dag förbjuda kvinnor att lönearbeta och frysa alla deras tillgångar. Det är noga uträknat; hade yrkesförbudet inte sammanfallit med att betalkorten blev oanvändbara hade man riskerat en massflykt av kvinnor.
Läs merDagbok från Brasilien III
Karnevalen är över. I onsdags började den fyrtio dagar långa fastan. Men under fyra dagar och fyra nätter vändes världen upp och ner. Eller, under fyra dagar och fyra nätter vändes världen tillfälligtvis rätt. Kanske kan karnevalen ses som ett annat sätt på vilket det krav Marx ställde på den materialistiska filosofin också kan uppfyllas: Ställ tänkandet tillbaka på fötterna!
Läs merDagbok från Brasilien II
Inköpslistan från skolan tog några dagar att bocka av. Två kolumner: en för saker som är elevens personliga, en för donationer till verksamheten. Donationerna är frivilliga, men informationen signalerar tydligt att alla förväntas bidra. Den underfinansierade skolan lutar sig på att föräldrar tillhandahåller allt från kontorspapper och whiteboard-pennor, till modellera och serietidningar. Jag blir snabbt stressad över hur kostnaden rusar iväg. Och jag börjar tänka: Om jag känner så här, hur är det då inte för den lågavlönade ensamstående mamma som kanske ska utrusta tre barn för skolstart?
Läs merWhat’s in a Landscape? Indigenous Art and the Coevalness of Colonial Expansion
The following article is published in PARSE Journal, Issue 8: Exclusion.
Carmézia Emiliano: Wazaka’ (2016)
Carmézia Emiliano’s painting Wazaka´ (2016) depicts a huge tree, heavy with fruits of all shapes and colours, the ground around it also covered with fruit. The tree is the tree of all fruits, the world tree, or Wazaka’, a centre of the world for the Macuxi and other Carib-speaking people in the borderlands between Brazil, Venezuela and Guyana. In the painting, men and animals surround the tree’s trunk. But while the animals are happily feeding from the fallen fruit, the men’s gazes are turned towards the top, and in their hands they are holding axes. The moment depicted, immediately preceding the cutting down of Wazaka’, is a crucial one in indigenous narratives from the Monte Roraima area. Behind the tree in Emiliano’s painting, which brings the very beginning of time together with the present, is the characteristic silhouette of Monte Roraima, the stump-like plateau mountain that will be the only thing left when the axes have done their job. Continue reading …