När jag bildgooglar på staden där jag föddes kommer det upp fotografier på domkyrkan, på universitetet, på slottet, på människor som sitter på en uteservering en solig dag. Ett flygfoto i vilket de viktigaste turistattraktionerna ryms. Några pittoreska gatubilder. Vykortsklichéer. För mig som sexton år gammal gav mig av ensam från denna stad, tycks bilderna ingenting säga om hur det egentligen är att leva här. Ändå säger de så mycket.

Jag har varit tyst sedan oktober. Det finns ett enda skäl till att jag har varit tyst: De försök att professionellt misskreditera mig som pågått under sju månaders tid har legat på en absurt låg nivå. Jag har sett det som att varje svar riskerar att bli ett indirekt erkännande av anklagelsernas misogyna premisser – de som säger att en kvinna som når en viss position inte kan ha kommit dit på egna meriter och därför måste stå till svars för vem hon (antas) umgås med och vem hon (antas) ligga med. Men om någon under tillräckligt lång tid skyfflar tillräckligt mycket skit i din riktning, kommer allt fler förr eller senare att utgå ifrån att det är du som luktar. 

Tar med datorn till sovrummet. Tänker att jag ska svara på några meddelanden. Gå igenom texten som behöver gås igenom. Kanske påbörja brevet jag lovade för flera dagar sedan. Lägger barnet, sjunger vaggvisan, somnar, somnar, varje kväll samma sak och inga brev blir skrivna. Jag är så trött. Jag frågar dem hur det är och vill bara de ska säga bra. Jag vill så gärna de ska säga bra för då kan jag själv säga nej det är inte så bra, ursäkta att jag pratar om mig själv men det är lite tungt just nu, det har varit det ett tag, om du bara orkar lyssna?

Första maj närmar sig. Statsministern kommer att sjunga ”Internationalen” flankerad av röda fanor. Arbetarrörelsens och internationalismens högtidsdag är en av två röda dagar i Sverige som inte har med kyrkokalendern att göra. Den andra är nationaldagen. Det är som om dessa våra två enda sekulära helgdagar illustrerar den spänning som löper genom byggandet av det moderna Sverige, av välfärdsstaten, av folkhemmet. Å ena sidan: arbetarrörelsens internationalistiska tradition. Å andra sidan: socialdemokratins anammande av det nationella projektet. I år är det valår och frågan om det nationella territoriets gränser ljuder som en dov underton i de flesta partiers begynnande kampanjer. I socialdemokratisk retorik har den ljudit i flera år.