Amanda, det händer att saknaden kommer till mig som ett slag i magen. Det har gått lite mer än tio år sedan du dog. Jag har fortfarande inte gått med på det. Jag kommer nog aldrig att gå med på det. Det är så mycket jag hade velat tala med dig om. Om vad som händer eller inte händer när en beväpnad och kevlarbepansrad man träder in i den första tunnelbanevagnen reserverad för kvinnor och fysiskt funktionshindrade, och ställer sig bredbent med ryggen täckt av den stängda dörren. Är jag den enda som i situationen pressar ner den blandning av oro och ilska som stiger i mig? Vem tror han att han är, som går in i vår vagn? Vi, systrar i vagnen, fortsätter att titta tomt framför oss medan vi väntar på att nå fram till våra destinationer.
Läs merDagbok från Brasilien IX: Hundarna i Brasília
Allting är som det alltid har varit, skrev jag när jag precis kommit hit. Men i alla fall en tydlig förändring ser jag nu. Det som var min ambivalenta kärleksförklaring till Brasília, har redan daterats. Jag spelade in Mothercity kring årsskiftet 2016/17. I filmen sägs om hundarna i Brasília:
I find myself comparing Brasilia dogs to their Rio counterparts. Two different breeds. In Rio, dogs are big, meant to intimidate, instil respect. In Brasilia, dogs are small and handy. When it rains, they wear little rubber shoes so as not to get their feet wet. They are the very image of the city of the original city plan, the Plano Piloto. Perfumed, well combed, over-protected.
Nu går jag genom bostadskvarteren i den sömniga Plano Piloto och konstaterar att hundpopulationen förändrats.
Läs merDagbok från Brasilien VIII: Poesin och meningens deflation
”Minitrue” var i Orwells dystopiska fantasi 1984 namnet på ministeriet för propaganda, historierevisionism, kultur och underhållning. Det skulle också kunna vara namnet på hela den Brasilianska regeringen. Här finns alla komponenter: propagandan, historierevisionismen, underhållningen … kultur? Tja, man kan inte få allt. Historien, sa Marx, upprepar sig. Första gången inträffar den som tragedi, andra gången som fars. Och föreställningen bara fortsätter och fortsätter och fortsätter. Det är som att träda in i ett spegelhus av förvridna ytor. Inte gott att veta vad som kommer att reflekteras och i vilken form. Inte gott att hålla sjösjukan borta.
Läs merDagbok från Brasilien VII: Dagen efter
Jag är tillfälligt i Sverige, och följer nyheterna härifrån. En mindre demonstration hölls i Brasília för demokrati och till minne av diktaturens offer på Eixão, den stora genomfartsled som löper genom plano pilotos bostadsvingar. Enligt Correio Braziliense samlades mellan 200 (militärpolisens uppgifter) och 500 (demonstranternas uppgifter) personer. Jag tänker att en federal huvudstad borde ha samlat så många mer i denna kritiska stund. Men Brasília är Brasília. Som poeten Nicolas Behr säger: Brasilia är alla tiders bäst planerade misslyckande. Idag, mycket långt från den egalitära oas Oscar Niemeyer drömde om.
Läs merDagbok från Brasilien VI: 1964 nunca mais!
För 55 år sedan idag inledde militären den kupp som avsatte president Jango eller, som han egentligen hette, João Goulart. Det som skedde den 31 mars 1964 var början på en drygt två decennier lång period av censur, undantagstillstånd och politiska försvinnanden sanktionerade från högsta ort. För vissa förblir det den ärorika revolution som frälste landet från den röda faran. Fram till 2010 var datumet inskrivet i militärmaktens officiella kalender, och högtidlighölls varje år.
Läs mer