Maktens fingerknäppning

Vad är ett svenskt medborgarskap värt?

Enligt regeringen är det mycket värt. Så mycket att det inte ska kunna tillfalla vem som helst, du måste först visa att du förtjänat det. Det ska därför ta längre tid och vara svårare att förvärva medborgarskap i Sverige. ”Kravlöshetens tid för det svenska medborgarskapet är förbi”, säger migrationsministern. Du ska tjäna tillräckligt mycket, kunna prestera tillräckligt bra på samhälls- och kulturkunskapsprov, du ska ha rätt ”vandel”. Allt för att det, enligt Forssell, ”ska betyda mer att bli svensk medborgare”. 

Det finns en global medborgarskapets hierarki. Hur lätt eller svårt du har att passera statsgränser beror på vilket pass du bär med dig. De av oss som har svenskt pass är vana vid att det öppnar dörrar; svenska passhandlingar tillhör de starkaste i världen. För andra är det passet som stänger dörrarna. Men medborgarskapet är mer än så. Det ska också vara en garant för att en stat åtagit sig att bevaka dina rättigheter varhelst du befinner dig i världen, att du åtnjuter en stats skydd. Detta definieras som en grundläggande rättighet. Därför får, enligt internationella konventioner, heller ingen berövas ett medborgarskap om man därigenom blir statslös. Principen etablerades efter andra världskriget, på mycket goda grunder.

Det är därför ganska häpnadsväckande att vi har en justitieminister som explicit sagt sig vilja se över möjligheten att göra svenska medborgare statslösa. Just nu ser vi också ett skifte i synen på det svenska medborgarskapet. Länge har den styrande demokratiska principen varit att medborgarskapet är just en rättighet. Det innebär inte att förvärvandet av ett svenskt medborgarskap någonsin varit kravlöst, vad Johan Forssell än försöker slå i oss. Men den politiska ambitionen har varit att de människor som är stadigvarande bosatta i Sverige, också ska kunna vara medborgare i Sverige. Idag ser vi ett politiskt projekt som snarare handlar om att aktivt stänga ute delar av befolkningen permanent från medborgarskap. Svenska politiker och opinionsbildare har ivrigt börjat tala om medborgarskapet som ett privilegium – för bara några år sedan var Sverigedemokraterna i princip ensamma om det språkbruket. Och själva kriteriet på ett privilegium, är att det inte ska tillfalla alla.

Men allt detta sker, enligt styrande politiker, alltså i syfte att uppvärdera det svenska medborgarskapet. Så vad är ett svenskt medborgarskap värt?

På den över fyrtio båtar starka Global Sumud Flotilla som i dagarna bordades av israelisk militär, fanns ett tiotal svenska medborgare. Liksom tidigare flottor som sökt bryta blockaden av Gaza, bordades denna på internationellt vatten och deltagarna fördes med våld till Israel. Den här gången har Israel också tydligt signalerat en eskalering av repressionen mot aktivisterna. Säkerhetsminister Itamar Ben-Gvir har förklarat dem terrorister och att de ska behandlas som sådana. De hundratals internationella aktivisterna har förts till Ketziot, ett fängelse i öknen som är ökänt för övergrepp och tortyr. Där har flera av dem förhörts i timtal utan tillgång till advokat. De har nekats mat, vatten och sömn – att hindra människor från att sova är en väletablerad tortyrmetod. De har slagits och förödmjukats inför kameror. Vittnesmål från de första aktivisterna att släppas talade om att Greta Thunberg varit särskilt utsatt, att hon paraderats runt som en trofé invirad i en israelisk flagga. Enligt den israeliska människorättsorganisation Adalah, som bistår flottans deltagare med advokater, har det som är vardagsmat för palestinier nu kommit att tillämpas även på internationella aktivister.

Vad säger då den regering som är så mån om att uppvärdera det svenska medborgarskapet? Tja, i den första intervjun efter bordandet inledde statsministern med att banna deltagarna för att de inte följt UDs reseavrådan. Därefter förklarade han att de svenska medborgarna ”i grund och botten” inte kunde förvänta sig någon hjälp alls från Sverige. Men, sade han sedan lite halvhjärtat, Sverige har ändå begärt konsulärt tillträde för att försöka ”göra vad vi kan”. Mot Israel, som alltså med våld fört bort svenska medborgare på internationellt vatten, andades ingen kritik.

När vittnesmålen om hur Greta Thunberg och andra i Ketziot behandlades började komma ut, gick utrikesministern så långt som att säga att det, ”om uppgifterna stämmer”, är ”mycket allvarligt”. Inte heller hon uttrycker någon egentlig kritik av Israel, ingen tydlig markering om att svenska medborgares rättigheter kränkts, inga formella protester – bara ett uttalande om att ambassaden arbetar för att få hem dem. Samtidigt talar både anhöriga och aktivistrepresentanter i Sverige om en styvmoderlig behandling från UD och om brist på information. Den svenska presstalespersonen för Global Movement for Gaza säger att andra länders myndigheter gett dem betydligt mer information än vad svenska UD har.

Vad som sker bakom kulisserna vet de flesta av oss inte. Men vad regeringen signalerar både till sina egna myndigheter, till sin befolkning i stort och till omvärlden är tydligt: Sveriges intresse för sina egna medborgares välmående, hälsa och lagliga rättigheter är ljumt. Kontrasten mot den dåvarande moderate utrikesministern Carl Bildts tydliga hållning för femton år sedan är stor.

Det kan tyckas motsägelsefullt i relation till den nuvarande regeringens högstämda tal om det svenska medborgarskapets värde. Men egentligen finns ingen motsättning här. När medborgarskapet förnekas eller försvagas för vissa, försvagas det för oss alla. Det är just i detta skillnaden mellan rättighet och privilegium ligger. Medan en rättighet bygger på en generell princip, kan ett privilegium trollas bort med en maktens fingerknäppning.

Så vad är ett svenskt medborgarskap värt? För regeringen, oavsett vad dess företrädare påstår, mycket lite. I alla fall så länge du inte är medborgare på just det sätt regimen önskar att du ska vara. Tänk på det nästa gång du bläddrar i ditt svenska pass.