Idag lyssnar jag på Keops pyramid, Mikael Wiehes och Hoola Bandoolas sång från 1972. Sången, en av den svenska proggens bästa, är äldre än jag och ändå en del av min ungdom. När jag gick på högstadiet brukade vi sitta ett gäng på rasterna under en trappa. Det fanns en gitarr med, vi spelade och sjöng. Mycket Imperiet. Och en del Hoola Bandoola.
Jag är en av dom som slavar på kung Keops pyramid / Jag är en av dom som jobbar ner vid foten / Och vi sliter och vi släpar för att inte tappa tid / Det är synd om dom som inte fyller kvoten
Tonåringen tjatar om att hon vill till Frankrike. Det laddas för en massiv mobilisering till helgen, hon spricker av längtan att få delta i protesterna. Hennes iver smittar mig, och jag visar henne ett klipp på Greta Thunberg som åkt till Frankrike för att solidarisera sig med de demonstrerande skoleleverna. Jag tror kanske jag bryr mig mer om Greta än vad tonåringen gör. För mig är hon på sätt och vis fortfarande den där beundransvärda flickungen utanför riksdagen, mer lik min tonåring än mig. Men för tonåringen tillhör hon redan vuxenvärlden. Oavsett vilket kan vi förenas i respekten för denna Gretas obevekliga kompass, stadigt pekande åt ett och samma håll: att ta sina privilegier i bruk för att praktisera solidaritet.
Har man en gång kommit hit / blir man aldrig mera fri / Om man slutar här så slutar man i gropen / Men om kungen sägs att han är son av solen
Ungdomen gör uppror. Vad annat kan de göra? De har ingen rösträtt, ingen möjlighet att välja representanter som driver deras frågor. Bara gatorna är deras, men också enbart om de med sina kroppar kräver dessa gator. Priset betalas i blåmärken, frakturer och tårgasanfrätta ögon.
Den äldre sonen har inte tid att göra uppror. Han försöker få ihop logistik under obefintliga gångtider, navigera en verksamhet som hela tiden tvingas trolla med knäna för att bara nästan kunna ge människor det de har rätt till. Sonen är undersköterska i hemtjänsten.
En äldre tonåring som tränar tillsammans med min yngre, kom att sommarjobba på min sons arbetsplats. På en sammankomst småpratade vi om det. Grabben talade om villkoren, lönen, den förbluffande låga värderingen av det arbete som består i att hjälpa och vårda äldre i deras hem. Acceptabelt som sommarjobb, visst, i brist på annat. Men annars?
Ja, annars? Min son har varit flera år nu i hemtjänsten. Han är bra på det han gör. Han pratar om sitt arbete och om de människor han hjälper med värme. Men det var inte av eget val han först kom dit, det var av nödvändighet.
Gymnasielagen ställde honom inför att antingen hitta en tillsvidareanställning inom sex månader från gymnasieexamen, eller att utvisas till en krigszon. Vi sa välj vård- och omsorgsprogrammet. Behovet av undersköterskor kommer bara att öka. Han valde och han fick jobb. Permanent uppehållstillstånd också. Men vad är ett sådant värt? Den avgående regeringen har velat riva upp det, den tillträdande vet vi ännu inte hur den kommer att se ut. Skulle redan utfärdade permanenta uppehållstillstånd återkallas, kommer lönens storlek att avgöra om människor som en gång lovades att få stanna än en gång drivs bort från sina hem.
Min son, han som kriget gav mig, jobbar med dem som inte längre kan jobba. Allting i arbetets villkor talar dagligen om för honom hur lågt värderad hans insats är, hur lågt värderade de äldres behov är. Så han fortsätter trolla med gångtider. Och möjlighet att till den lagstiftande församlingen välja representanter som kan driva hans frågor, det har han inte. Inte heller han har rätt att rösta till riksdagen.
Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås / håller rikedomen hov i maktens salar / Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör / Här är tankarna och rummen lika svala
Det högst avlönade statliga chefen i Sverige är Anna Borg, vd och koncernchef på Vattenfall. Hennes lön låg 2025 på 1 604 000 kronor i månaden, enligt tidningen Arbetet. Det är nästan 5000 procent av genomsnittslönen för en undersköterska i äldreomsorgen. Jag är skitdålig på matte. Jag är tvungen att räkna på det igen och igen och igen.
5000 procent. Som chef för ett statligt verk.
Bara den löneökning Anna Borg fick 2025 motsvarade nästan två hela genomsnittliga undersköterskelöner.
Under Anna Borg slöt Vattenfall avtal med kredithanteringsföretaget Intrum om att ta hand om obetalda räkningar. På sin hemsida skriver Intrum entusiastiskt att detta gör företaget till ”den i särklass största aktören inom kredithantering på den nordiska energimarknaden”. Kajsa Ekis Ekman skriver i en ledartext i Dala-Demokraten om vad detta rutinskifte på Vattenfall inneburit för den som någon gång inte lyckas betala sin räkning i tid.
Efter fyra dagars försening skickar ni vidare kunderna till Intrum. Det är rekord i Sverige. Två hundra tusen av era kunder hamnar där varje år. Försening är också en sanning med modifikation, eftersom ni inte räknar betalningsdatum, utan det datum då ni får in pengarna. Är det en långhelg emellan, eller skickar man in postgiro via det nu notoriska Postnord, räknar ni det ändå som en försening och skickar direkt till Intrum. Att man redan betalat vid det laget spelar ingen roll. Intrums faktura tickar iväg av sig själv. På en månad har den gått upp till tusen kronor. Och innan månaden är slut hamnar man hos Kronofogden.
Vi vet alla hur elpriset åkt jojo de senaste åren.
5000 procent. 1 604 000 i månaden. För ett statligt verk. Det är knappast mina dåliga mattekunskaper som gör siffrorna overkliga.
Och om någon måste dö / eller några ska ha spö / finns det andra som kan verkställa besluten / Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten
Samma år som Anna borg lyfte över 1,6 miljoner i månaden, levde enligt Statistiska centralbyrån över 700 000 människor i Sverige i materiell och social fattigdom. 20 procent av befolkningen klarar inte av att betala en större oförutsedd utgift eller räkning. Den rikaste tiondelen i Sverige äger nästan 70 procent av förmögenheterna. Bryter man ner det på personer blir bilden än mer extrem: de fem rikaste svenskarna äger mer än 60 procent av befolkningen tillsammans. Bland länder med hög förmögenhetsojämlikhet i världen hamnar Sverige på sjätte plats, före USA på sjunde. I EU ligger Sverige på andra plats.
De här skillnaderna är inte bara abstrakta data. De mäts inte bara i ekonomiskt kapital, utan också direkt på kroppen; skillnader i livslängd, i utsatthet för sjukdomar, psykisk ohälsa och för förslitningsskador. Materiell ojämlikhet är våld.
Men när natten blir lång / brukar vi sjunga en sång / som dom som styr oss kan höra i vinden / om ett folk som levde en gång / som ville bygga ett torn / som skulle räcka ända upp till himlen / Men ju högre dom kom / desto mera skilde sej dom / som bodde där uppe ifrån dom andra / Och till sist blev tornet så högt / Att dom där uppe och nere / inte längre förstod varandra / och då rasade tornet samman
Den liberala demokratin – parlamentariskt representativ, byggd på en princip om allmän och lika rösträtt inom ett definierat kollektiv (gränser dragna vid ålder och medborgarskap), om likhet inför lagen och om en maktdelningsstruktur som ska hindra uppkomsten av totalitär maktutövning – har historiskt aldrig varit resultat av något slags harmonisk utveckling. Den har drivits fram med hjälp av hot om våldsam revolution. För att arbetarrörelsen skulle släppa det hotet, krävdes i utbyte starka löfte om gradvisa förbättringar för alla.
När tappade löftena sin relevans?
I Sverige minskade inkomstskillnaderna ända fram till 1980. Sedan dess har de ökat. Det är tre och ett halvt decennium av ökad materiell ojämlikhet.
Ibland hör vi argumentet att den som äger en smartphone väl inte kan vara fattig. För den som skor sig på den rådande ordningen är det bekvämt att hävda att fattigdomens manifestationer begränsar sig till den rena svältkatastrofens nakna utmärglade barn. Men det barnet är bara den yttersta konsekvensen av ojämlikhetens ordning, den mest synliga toppen på isberget. Bortom den akuta katastrofen handlar fattigdom om skillnader i makt; om vem som kan diktera vems villkor. Vem äger, vem ägs? Och vilket avtryck gör det i termer av förväntad livslängd, i utsatthet för sjukdomar, psykisk ohälsa och förslitningsskador?
5000 procent. 50 undersköterskelöner. För en position på ett statligt verk. 700 000 svenskar i materiell och social fattigdom. Den ena handen vet precis vad den andra gör.
Så det verkar som om det i varje tid / och bland alla sorters folk / finns dom som vill skapa pyramider / där dom själva sitter överst och har makten i sin hand / medan dom som lever nedanför dom lyder / Men om dom där uppe i det blå / inte längre vill förstå / utan föraktar alla dom som ger dom mat / ska pyramiderna till sist bli deras grav
De mäktiga borde darra. Tonårsdottern pratar med längtan i blicken om Frankrike. Älskade barn, så ung du är har du förstått allting.
