Vad är ett svenskt medborgarskap värt? Enligt regeringen är det mycket värt. Så mycket att det inte ska kunna tillfalla vem som helst, du måste först visa att du förtjänat det. Det ska därför ta längre tid och vara svårare att förvärva medborgarskap i Sverige. ”Kravlöshetens tid för det svenska medborgarskapet är förbi”, säger migrationsministern. Du ska tjäna tillräckligt mycket, kunna prestera tillräckligt bra på samhälls- och kulturkunskapsprov, du ska ha rätt ”vandel”. Allt för att det, enligt Forssell, ”ska betyda mer att bli svensk medborgare”.
Läs merAtt prata om hot och hat
Om någon nu undrar: den riksdagsledamot som blev så ”chockad” och ”rädd för sitt liv” på grund av närvaron av en småbarnsmamma i keffiyeh att han var tvungen att hänga ut henne på sina sociala medier, är samma riskdagsledmot som förra året glatt poserade med armen om grundaren till projektet ”Förtalsombudsmannen”. På kritik om att han vänslas så intimt med aggressiva radikalnationalister svarade han då: ”Om du har problem med det kan du vänligen GFY”. Det är lite svårt att få ihop blandningen av aggressiv alfahane (har du problem med mig så go fuck yourself) och snöflinga (en småbarnsmamma i keffiyeh, guuuud så läskigt!).
Läs merKontinuiteter
Häromdagen pratade P1:s Godmorgon Världen med Segerstedtinstitutets föreståndare Christer Mattsson. Mattsson intervjuades i egenskap av expert på vit maktrörelsen, och inslaget var del av rapporteringen kring Expos avslöjande om att tonårssonen i en svensk ministers familj är aktiv i nazistiska kretsar. Inslaget följde ett vid det här laget tämligen välbekant mönster. Medan ”invandrarungdomar” tycks vara närmast predestinerade till brott och/eller våldsam radikalisering, framställs en majoritetssvensk ungdoms våldsradikalitet som en gåtfull anomali. Frågor om varför? och hur? dominerar analyser och kommentarer, men svaren som ges på frågorna är sällan politiska. Den familj som omger personen det handlar om framstår gärna som drabbad av någonting som är den främmande, någonting som kommer utifrån.
Läs merSkriver i DN: Hur kan vi förstå att Israel skjuter ihjäl människor som väntar på mat?
Foto: Jaber Jehad Badwan
I helgen publicerade den israeliska tidningen Haaretz ett uppmärksammat reportage om nödhjälpsutdelningarna i Gaza. I slutet av maj, och efter nästan tre månaders totalt stopp för införsel av livsmedel, öppnade Israel för en begränsad utdelning av matpaket. Den nybildade organisationen Gaza Humanitarian Foundation har fått i uppdrag att sköta distributionen. Tusentals hungrande människor kämpar varje dag om något av de alltför få matpaketen. Redan under de första dagarna möttes hjälpsökande av skarp ammunition.
Det Haaretz avslöjar är vad många redan anat, men som den israeliska militären förnekat: israeliska soldater beordras att skjuta skarpt mot hjälpsökande. Haaretz citerar soldater som berättar om hur civila beskjuts medan de flyr och om hur granater riktas mot folkmassor. Sedan matutdelningarna inleddes har över 500 människor dödats i direkt anslutning, de skadade räknas i tusenden. Det som påstods vara distribution av nödhjälp visade sig vara distribution av död. Läs hela artikeln här.
Speglar
Vad ska jag säga om detta? Jag behöver inte längre anstränga mig för att hålla mig väl med mitt barns skola. Hon fick plats på den där andra skolan; en möjlig nystart, förhoppning om någonting annat. Jag behöver inte längre tänka på vad jag säger, hur jag vädrar min besvikelse på den skola vi lämnar.
Läs mer
Quisque iaculis facilisis lacinia. Mauris euismod pellentesque tellus sit amet mollis.